Uppdaterad 17 jun 2005 01:05

Dagens debatt

Naturvetare slår larm: Studenterna kan inte längre föra ens en populärvetenskaplig diskussion på svenska. I regeringens proposition om högskolan framstår kunskap i utländska språk som viktigare än kunskap i svenska. Ändå har engelskan redan nu en så stark dominans i vissa ämnen att studenterna inte ens lär sig grundläggande termer på svenska. Utvecklingen är oroande, anser en grupp natur- vetare. Utan svenska som vetenskapligt vardagsspråk förtvinar demokratin och folkbildningen. Studier visar att inlärning på engelska fungerar betydligt sämre än utbildning på modersmålet, varnar forskare inom naturvetenskap och teknik.

Det är lätt att lovsjunga den högre utbildningens internationalisering. Bolognaprocessen leder till att examenskrav och den högre utbildningens struktur blir samma i hela Europa. Detta ökar studenters och lärares rörlighet och förståelsen för andra kulturer och möjliggör en värdefull granskning av högskolans kvalitet. Högskolan måste öppnas mot världen för att säkra den svenska tillväxten.

Det ökande bruket av engelska ger studenterna tillgång till goda läroböcker, utbyten och internationell arbetsmarknad. Genom fler uppsatser och avhandlingar på engelska gör sig svensk vetenskap gällande i världen. Ett ökat engelskbruk underlättar rekryteringen av icke-svensktalande studenter och lärare.

Men internationaliseringen har hittills också inneburit ett slumpmässigt införande av engelska. Svenskan är i dag död inom vissa sektorer. När högskolepropositionen föreslår en strategi för internationalisering saknas diskussion om en av de viktigaste komponenterna, nämligen språk för kommunikation och inlärning. Vi föreslår att strategin kompletteras med en medveten satsning på svensk-engelsk tvåspråkighet för att därigenom stärka såväl internationaliseringen som den svenska demokratin och högskolans effektivitet.

Språket är vårt redskap för att andra skall förstå våra tankar. Spelar det någon roll vilket språk vi använder? Hur påverkar engelskan högskolans verksamhet och kunskapsinhämtande? Det är anmärkningsvärt och oroande att så stora förändringar som språkbyte i mänsklig kommunikation införs storskaligt utan konsekvensanalys.

De förslag till skydd av svenska språket som väckts genom betänkandet "Mål i mun" bereds nu till en proposition inom samma departement som lagt fram högskolepropositionen. Men i den senare finns inte ens en tanke på att svenska är viktigt för våra studenter, bara främmande språk!

Trots att engelskan är på väg att ta över stora delar av högskolan saknas nästan helt forskning om hur inlärning, bearbetning av information och skapande av ny kunskap, så kallade kognitiva aspekter, påverkas av språkvalet. Man utgår från att studenter lär sig lika bra på engelska som på svenska. Undersökningar tyder dock på att kognitiva aspekter blir lidande om studenter inte kan använda sitt modersmål.

De få studier som gjorts visar att engelska som främmande språk fungerar signifikant sämre (10-20 procent) som kunskapsmedium än vad modersmålet gör, även för personer med hög utbildning och mycket goda engelskkunskaper.

Möjligen har detta att göra med att våra hjärnor använder olika delar för att hantera våra modersmål och språk som lärs in senare. Det behövs mer kunskap om språkets betydelse för inlärning för att kunna vidta åtgärder som både maximerar studenternas studieutbyte och stimulerar internationaliseringen.

Eftersom engelskan i dag dominerar vissa sektorer formuleras mycket samhällsviktig verksamhet aldrig på svenska. Använder man inte svenskan utvecklas den inte i takt med att världen förändras och man riskerar att den snart inte kan användas för att beskriva den förändrade världen. En sådan domänförlust (som språkvetarna kallar det) medför betydande demokratiska risker.

Därför behöver högskolan både svenska och engelska! Svenskan behövs, förutom för studenternas kunskapsutbyte, också för kontakterna med det omgivande samhället, för folkbildningen och demokratin, för att öka förståelsen av vetenskap och utnyttja forskningsrön i samhället, för att bidra till vuxenutbildning och utbildning av lärare till grundskola och gymnasium. Högskolans roll som skapare och förmedlare av kunskap förutsätter en god språkbehärskning hos dem som skall utveckla, presentera och samtala om kunskaperna.

Vårt krav på svensk-engelsk tvåspråkighet handlar om engelskans dominans inom naturvetenskap och teknik (NT). Andra vetenskapsområden kan ha motsatt problem, det förekommer för lite engelska. NT-området är i dag svensk-engelskt tvåspråkigt, men kunskaperna om svenska facktermer har blivit svagare då svenska läroböcker saknas på många områden och då undervisning och seminarier allt oftare sker på engelska.

Det har gått så långt att studenter och lärare ibland inte känner till svenska termer ens för grundläggande begrepp. De kan också sakna kunskaper om svenskans allmänvetenskapliga ordförråd och om konstruktions-, meningsbyggnads- och stilmönster för vetenskaplig svenska. Detta leder till att inte ens populärvetenskapliga diskussioner kan föras på svenska. Högskolan bör inte medverka till en utveckling mot svenska som lågspråk och engelska som högspråk.

Den smygande domänförlusten tvingar fram en ännu starkare engelskdominans och detta leder till underutnyttjande av högskolans kapacitet. Det blir svårare för det omgivande samhället att utnyttja den nyvunna kunskapen effektivt. Engelskan är här för att stanna, men ingen vill att den goda internationaliseringen skall leda till att studenterna får sämre kunskaper än de kunnat få på sitt modersmål.

Ett symboliskt viktigt exempel på den slumpmässigt införda engelskan återfinns i högskolepropositionen. Nya och ändrade examina föreslås i Bolognaprocessens två första utbildningsnivåer. Svenska examina har ofta tillkommit och ändrat innehåll eller omfattning utan att benämningarna har ändrats - magister var på Esias Tegnérs tid på 1800-talet en doktorsexamen.

Nu ändras examina i grundutbildningen, men en av dem ges enbart engelsk benämning. Masterexamen föreslås på svenska (!) som "ett internationellt välkänt begrepp". Speciellt olyckligt blir det då vi redan har en finlandssvensk magisterexamen med samma innehåll som den föreslagna svenska masterexamen.

Master är inte integrerat i svenskan och följer inte svenska uttalsregler; många vet inte om det heter mastersexamen eller, som propositionen föreslår, masterexamen. Det blir förvirring vid benämning på personer: "Mastersernas examensarbeten var utmärkta." Eller "masternas"? "Mastrarnas"?

Vi bör besparas denna språkliga förvirring. Master har dessutom hittills varit den engelska översättningen på den kortare magisterutbildningen, vilket leder till förvirring också i utlandet. Det hade varit naturligt att benämna den nya tvååriga utbildningen magister.

Utländska studenter erbjuds svenska högskoleplatser i ökande omfattning. Det är viktigt att man här gör en avvägning mellan olika studentgruppers behov. Ensidig användning av engelska leder till underutnyttjande av kapaciteten hos majoriteten av lärare och studenter med svenska som modersmål. Såväl skapande som förmedling av kunskap skulle förbättras om svenskan användes mer även i kunskapsframtagandet.

Problem kan också uppstå med social snedrekrytering.

Studentgrupper med annars goda studieförutsättningar kan utestängas om svenskspråkig undervisning inte erbjuds i tillräcklig omfattning. Internationaliseringen bör mötas av en snabb planläggning av högskolans språkanvändning så att vi styr utvecklingen mot tvåspråkighet i stället för att omedvetet glida i väg mot ren anglifiering. Våra studenter måste få ett genomtänkt stöd för att behärska sina ämnen på både svenska och engelska. Detta kräver att tvåspråkigheten blir en central del i den nationella strategin.

Det behövs ett fortlöpande arbete med vetenskaplig svenska, så att orden finns, och fortlöpande användning av svenska inom hela högskolan, så att svenskan håller jämna steg med engelskan och kan användas för att beskriva den föränderliga verkligheten. Då först kan vetenskapen utnyttjas fullt ut i samhället.

Eftersom högskolan är en offentlig myndighet borde alla tillsvidareanställda kunna kommunicera med såväl allmänheten som andra myndigheter. Svenskan borde vara självklar vid det inre arbetet och det är av stor vikt att utländska lärare ges möjlighet att snabbt lära sig svenska. Inget av detta fungerar bra. På många svenska högskolor erbjuds ingen svenskundervisning - i stället börjar de svenska lärarna prata svengelska.

Högskolans internationalisering bör präglas av framsynthet så att den inte i efterhand tvingas till dyra och svåra åtgärder som inkräktar på kärnverksamheten. Genom att skapa goda möjligheter för anställda och studenter att uttrycka sig på både svenska och engelska kommer högskolan att bidra till en rad positiva förändringar:

* Internationalisering;

* bättre möjligheter för forskare att delta i samhällsdebatten, inte minst i etiska frågor;

* bättre möjligheter att utnyttja forskningsrön i samhället;

* större förståelse för vetenskap i samhället;

* bättre ämneskunskaper hos studenterna;

* ökad förmåga att effektivt förmedla undervisning;

Högskolans internationalisering får inte innebära en aningslös anglifiering utan måste ske så att svenska och engelska brukas på ett balanserat sätt till gagn för Sveriges studenter och det svenska samhället. Och självfallet skall den nya tvååriga examen benämnas magister på svenska och master på engelska!

CHRISTER KISELMAN
Professor i matematik
SVEN HALLDIN
Professor i hydrologi
ULF DANIELSSON
Professor i teoretisk fysik
KARIN CARLSSON
Bitr professor i mikrobiologi
AMALIA MATTSSON
Teknologstudent
MARTIN RUTBERG
Naturvetarstudent