Diskussionen visade att datorer används på ett stort antal kuser i varierande omfattning. Från Chalmers rapporterades det att många matematikkurser "beställs" med datorinslag, företrädesvis med Matlab. I övrigt är Maple och Mathematcia den dominerande programvaran. Datorlaborationer förkommer både som frivilliga moment och som obligatoriska uppgifter. En del skräddarsydda kurser för Maple ges (ett sådant exempel gavs av Luleå som erbjuder en Maple baserad D-kurs.)
Ingen kunde rapportera om signifikant förbättrad inlärning av matematik p.g.a. datoranvändning. Den allmänna meningen var dock att datoranvändning i olika former har kommit för att stanna, inte minst beroende på den ökade datoranvändning, tex i samband med simulering, i tillämpade ämnen.
För att underlätta det fortsatta arbetet med datorlaborationer kommer Leif Persson (Umeå) att lägga upp inkomna datorlabbar på nätet: http://www.math.umu.se/~leifp. Vi uppmanar studierektorer att tillse att beskrivningar av datorlabbar skickas till denna "site" och tackar Leif för att han har åtagit sig värdskapet för denna blivande nationella idébank!
Konfrensen "Datorstödd eller datorstärd matematikundervisning" som arrangeras av högskoleverket berördes under mötet och information om den bör nu ha nått samtliga institutioner.
Lars Brandell från Högskoleverket redogjorde för det uppdrag som verket fått av regeringen, nämligen att utreda och analysera högskolestudenters förkunskaper i matematik. De frågor som högskoleverket fått i uppdrag att studera, samt relaterat bakgrundsmaterial, delades ut vid mötet med en önskan om att institutionerna skickar in allt material som kan vara av intresse för utredningen. En livlig diskussion följde om de eventuella försämringarna i studenternas förkunskaper. Många uttryckte oro över situationen och man pekade på diagnostiska prov som visar på en relativt stabil situation från mitten av sjutiotalet fram till början av nittotialet, som sedan följs av en kraftig försämring. Dessa mätresultat härrör från studenter med högsta gymnnasiebetyg i matematik och fysik. Några hävdade dock att dessa prov är ett allt sämre mått på studenter faktiska kunskaper. Vissa högskolor har omfattande diagnostiska prov. Så kommer exempelvis Umeå universitet att samarbeta med högskoleverket i ovan nämnda utredning vad gäller sammanställning och redovisning av sina diagnostiska prov som täcker gymnasieskolans samtliga matematikkurser. Andra lärosäten uppmuntrades att använda dessa diagnostiska prov för att få ett så stort underlag som möjligt för högskoleverkets studie.
Förslag till och pågående åtgärder diskuterades sedan. Vid många högskolar bedrivs sedan länge repetitionsundervisning innan den reguljära utbildningen startar. Denna undervisning har fått allt större betydelse och ofta vuxit i omfång. Dessutom har på senare år inledande kurser förändrats. Exempelvis har Göteborgs universitet skapat en förberedande kurs om 20 poäng som ej ingår i de reguljära utbildningsprogrammen. De matematikintressade studenternas mottagande, mot denna bakgrund, dryftades också. Uppsala universitet kommer exempelvis att erbjuda sådana studenter ett speciellt fördjupningsspår.
Kurslitteraturen diskuterades, men gruppen var möjligen för stor för en konstruktiv diskussion. Viss jämförelse av erfarenheter av olika böcker kunde dock göras. Många hade upphörsammat de önskemål som fanns om att dela ut material, där det framgår vilken litteratur som används på olika kurserna. På det sättet fick deltagarna med sig hem en fullständig litteraturlista från många lärsäten. Vid nästa studierektorsmöte borde detta systematiseras. Måhända ska vi överväga en ''site'' på nätet omfattande litteratur i grundkurser . .
Ersättning per helårsstudent/helårsprestation diskuteras. Det är, som alltid svårt att jämföra siffror från olika lärosäten. För att få tillgång till jämförligt material ombeddes deltagarna i mötet att rapportera in följande statistik för en lämplig period så sent som möjligt, exempelvis budgetåret 97.
De olika lärosäten redogjorde hur lärarnas undervisning räknades. Undervisningsvolymen är också svår att jämföra. Två system tillämpas i beräkningen av timmar. Den ena är lektorstimmar (400-440) och den andra är klocktimmar (1700-1773). Variationerna mellan lärosäten vad gäller hur tentakonstruktion, rättning, kursutveckling, handledning, mentorskap, kursansvar mm räknas är mycket stor och beror till viss del på undervisningens villkor på de olika lärosätena.
Till slut diskuterades hur framtida studierektorskonferenser skall organiseras. Då både tekniska och naturvetenskapliga lärosäten är inbjudna blir dessa konferenser rätt stora . Deltagarna var dock överens om att det är bra att träffas alla tillsammans, men att i vissa frågor dela upp deltagarna i en teknisk respektive en naturvetenskaplig grupp. Lärosaten där både naturvetenskap och teknik är representerade har ofta delade upp studierektorfunktionen i dessa områden.
Nästa studierektorskonferens beslutades äga rum i Göteborg den 2-3 juni 1999.
Vi i Uppsala tackar för oss!
Elisabet, Johan och Kerstin